Detta läsår från augusti till nu har gått i för snabb takt.
I november trodde jag att jag skulle gå på denna
kurs i evigheter, men dessa evigheter är nu till ända.
Vi hade kramkalas i fredags hos Annika med lite tårar
också. Vi har blivit ett härligt gäng och det känns
jobbigt att inte få ses varje vardag. Men sådant är livet.
Av Fredrik (och barnen) fick jag denna (se nedan) som
"belöning" för mycket slit under året. Men utan dem hade
det inte gått.
Underbar vallmo i Arondahls plantskola i Mullsjö
där Annika i min klass arbetar lite och som vi besökte.
Här en granatäppelblomma. Hur söt som helst.
Undrar om jag får någon på min.
Tips! Stoppa ner en kärna i en blomkruka hemma.
Det är lite kul att se att det kommer upp efter ett tag.
Jättegod mat hos Annika med klassen på fredagskvällen.
Nu är det redan söndag. Igår var mamma och pappa förbi.
Av dem fick jag en jättebra spade till trädgården och av
svärmor och Bertil fick jag en fikusplanta som jag ska
försöka hålla vid liv. Hmm! Får se var den ska bo i vinter.
En känslosam helg för mig, men det går bra och har idag
jobbat 7-16 så då landar man vare sig man vill eller inte i
verkligheten. Men det var en bra dag med bak, träning och bingo.
Ha det fint allesammans.
Kramar Malin
Ja du det känns jätte konstigt att det är slut nu!Helgen har gått bra men nu börjar det kännas märkligt att det inte finns några skol uppgifter att titta på inför veckan. Jag har ju turen att få träffa dig och Stina lite oftare och det känns bra. Men jag kommer sakna alla de andra!
SvaraRaderaSkönt att det känns så bra med ditt nya jobb!
Kram kram